Tävlingsrapport Ironman Florida

Bättre sent än aldrig?? Nu när bloggtorkan är över har jag knåpat ihop en tävlingsrapport från höstens klusterholmgång i Florida.

Tävling: Ironman Florida

Datum: 2 november, 2013

Plats: Panama City beach, Florida, USA

Distans: Ironman, 3,9 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning

Antal deltagare: ~3200

Korta versionen:

Mitt bästa lopp någonsin! I det största proffsstartfältet under hela 2013 placerade jag mig som nummer sju, med bara Ironman/Ironman 70.3 vinnare framför och många stora namn bakom. Slog ett ordentligt personbästa och landade på den näst bästa Ironmantiden någonsin i Sverige (54 sekunder efter Jonas Djurbacks tid från Kalmar 2012). Det blev dessutom svenskt rekord på cykeldistansen med nio minuter. Jag är såklart mycket nöjd! =)

Halvlånga versionen (jag skriver detta så långt efter loppet så jag minns inte tillräckligt för en hellång version):

Jag hade egentligen inte jättestora förväntningar på det här loppet, då jag jobbat för mycket och varit sjuk en vecka under den sista uppladdningen. Dessutom var det ett mycket hårt och stort startfält, det största proffsstartfältet på hela Ironman-säsongen. Det visade sig att det skulle gå bra i alla fall…

Större delen av följande text skrev jag på natten efter loppet när jag inte kunde sova, (adresserat till Ted Ås som ville ha en recap på loppet). Jag ber om ursäkt för den ”något” lägre kvaliteten på texten – jag skyller den på sömnbrist kombinerat med endorfinknarkning.

Simningen började inte lysande, då starten var på land och jag fastnade i de stora surfvågorna på väg från stranden ner i vattnet. Det märktes tydligt att jag var från Sverige och inte van vid stora vågor*. I vågorna tappade jag de snabbaste simmarna och även en kontaktlins. Tyvärr märkte jag inte att jag tappade täten – kontaktlinsen var dock lättare att märka då den kilade in sig i ögonvrån.

 

Sen följde en ganska stökig simning i vågorna, men jag märkte inte att det gick långsammare än vanligt då jag i de stora vågorna inte såg att täten försvann. Jag trodde helt enkelt att jag var med i toppen, en ganska skön känsla när man inte går på absolut max och kroppen inte skriker. Eftersom det var en tvåvarvsbana med varvning på land så upprepade sig vågtjafsandet vid entry på varv två (måste öva vågor!). Simtiden blev mycket sämre än den brukar – ungefär fyra minuter sämre än vad jag borde simmat på. Som tur var visste jag inte det förrän efter loppet.

Växling till cykel gick bra.

Efter cykel ut fick jag baktider från Katarina vilket jag totalt missade, men fick sen höra av andra svenskar att jag var flera minuter efter täten. Där sprack villfarelsen av jag hade gjort en kanonsimning och jag var tillbaks i den hårda verkligheten. Sen följde den hårdaste cykling jag någonsin kört då jag satsade allt på att komma ikapp första gruppen.

Effekmätaren visade att jag låg på alldeles för hög effekt – hade min Garmin (cykeldator) kunnat blinka rött hade den gjort det. Efter 45 minuter dog plötsligt effektmätaren och jag drog slutsatsen att det måste ha varit fel på den hela tiden – det vill säga att den visat för högt tidigare. Så jag fortsatte med samma ansträningsgrad och kom så småningom ikapp tätklungan, men var hela tiden tiden orolig för att jag körde för hårt för att kunna springa, då det brann i benen mest hela tiden.

 

Efter ett par timmar var vi en lång sträng med triathleter och domarna som var mycket hårda plockade omedelbart alla som kom innanför den tillåtna 10 meters gränsen vilket gjorde att det blev ryckig cykling, jag fick upprepade gånger täppa till luckor. (Loppet var i proffsklassen föredömligt bra dömt! Mer sånt! Framförallt borde vi i Europa lära oss av de amerikanska domarna. Ingen drafting.)

Med ett par mil kvar på cyklingen splittrades fältet upp då flera personer gick in i penalty box samtidigt, och jag var för trött för att gasa på för att täppa en 60-70 m lucka. Tillslut bestämde jag mig för att ändå försöka gå ikapp första gruppen, men då hade avståndet ökat till några hundra meter (dålig idé!). Detta kostade väldigt mycket, tog nästan 20 minuter (med en effekt >340 W enligt effektmätaren som vaknat till liv igen**, men som jag nonchalerade) innan jag var ikapp gruppen – och precis då tappade Filip Ospaly som låg sist gruppen och jag tvingades till en forcerad omkörning just när jag trodde att jag var ikapp. Detta ledde till att jag inte orkade hålla samma höga effekt längre, och jag tappade gruppen på nytt.

 

Jag fick soloköra igen men kom sedan tillsammans med en annan triathlet in för växling och gick ut på löpningen som nummer 11, vilket jag snabbt fick rapport om. I början kändes löpningen fantastisk trots tokcyklingen, och jag sprang ganska snabbt om ett par triathleter. Löpning är ju normalt min starkaste gren och det gick ett tag så magiskt bra som det bara kan när allt klaffar, men Floridasolen och värmen (och cyklingen?) började så småningom ta ut sin rätt på en svensk som föredrar lite mer kyliga förhållanden.

 

Jag passade också på att tappa min andra lins, och fick sen springa med ledsyn (Jag har aldrig tappat en lins förut, nu rök båda. Vad är oddsen för det?!) Det gjorde som tur var inte så mycket, förutom under en kortare passage som gick på någon sorts plankor. Jag klarade mig dock från att stuka foten på plankorna, men är lite besviken över att jag med min dimsyn inte uppfattade hejarklacken med de spexande tjejerna i polisuniform och läderpiskor som hade byggt en egen ”Chick zone”. Eller för den delen vilka det var som hejade på mig: Förlåt alla jag inte hejade tillbaks på – jag såg er inte!

Efter halva loppet började jag känna mig ordentligt kokt, och fick vid flertalet tillfällen påminna mig om att det bara var en halvmara kvar, och lyckades på så vis hålla uppe tempot. (Under de enda 400 meter med skugga som fanns utmed banan noterade jag en ökning av momentan kilometerpace med 10 s – jag måste bli värmetåligare!)

 

Till slut närmade sig målet och jag slutade som nummer sju med min absolut starkaste insats någonsin!! Det var först efter en timme i sjuktältet med solsting/värmeslag när jag blivit serverad tre påsar kylskåpskall dropp som jag insåg vilken tid och bedrift jag gjort. En perfekt avslutning på säsongen!!

 

Placering: 7

Tid: 8:11:45.

Övrigt: Svenskt rekord på cykeldistansen, 4:15:51 (42,3 km/h)

Resultatlista finns här.

Film från löpningen: Ironman Florida, Pro men on the run. Spola till 1:48 för att se mig i Alligatorparken (ingen alligator på filmen dock, då hade jag nog sprungit fortare).

När gratulationerna började strömma in verkade många tro att jag var lite besviken över att ha varit så nära svenskt rekord. Men jag hade ingen aning om att det var så nära, förrän efter målgång och sjuktält, och var därför inte det minsta besviken över detta. Hade jag medvetet jagat rekordet och missat med så lite som jag gjorde hade jag såklart varit besviken – men har man inte koll överhuvudtaget (Internet fungerade mycket dåligt, så Katarina hade inga splitar att leverera) och kommer så nära så får man bara vara glad.

Dessutom – det kommer fler tävlingar. 😉

 

Ett stort tack till mina sponsorer som underlättar livet betydligt för mig: CykelCity som försett mig med världens bästa cykel och customtillverkade detaljer, 2XU som 2013  försåg mig med de bästa kläderna och våtdräkten, Garmin som ser till att jag kan hålla effekt och löppace, Napralogica som får mig i tävlingsbart skick trots att jag inte är direkt snäll mot min kropp, Powerbar som håller mig gående i all oändlighet, iGoMoon som fixar denna siten, CermicSpeed som ger mig gratisfart, Bliz som skyddar mina ögon, och Nordic Wellness som bygger mina muskler. Ett jättetack också till Katarina som står ut med mig trots att jag tillbringar mer tid med cykeln än henne. Och till el-coacho Jens som bara är så bra.

 

*Jag hade såklart kommit tidigt till tävlingen för att öva på just sådant, samt för att acklimatisera mig till värmen och fukten i Florida. Det hela gick dock om intet då det de första dagarna var kallare än i Sverige samt helt vindstilla, för att sedan dagarna innan tävlingen bli ordentligt varmt (>32 grader, 90% rH) och blåsa så mycket så att stranden stängdes på grund av farliga strömmar. Således ingen vågträning eller vettig värmeacklimatisering. Som tur var sjönk temperaturen till tävlingsdagen i alla fall.

**Jag har nu bytt effektmätare (till Garmin Vector).