Hejar på avstånd

 Kategori Katarinas Blogg, Pontus Blogg

Imorgon är det dags. Tyvärr utan mig. Ska bli spännande att se hur mycket watt Pontus kan trycka i benen och hur många växlar han har på löpningen. Jag håller mina tummar för att simningen inte blir nedkortad eftersom en nedkortad simning inte är till Pontus fördel.  Förutom att det tydligen är k a l l t i vattnet ser väl väderleken lovande ut. Fast jag som befinner mig några hundra mil därifrån borde väl inte uttala mig om saken.

För övrigt är Pontus värd en pallplats redan innan tävlingen bara genom att visa att det är fullt möjligt att komma tillbaks till full tränings- och tävlingskapacitet efter en lårbensfraktur. Den gångna hösten minns jag inte direkt med glädje och den blev ju inte heller som vi planerat, varken jag eller Pontus. 12 veckor på kryckor är inte speciellt kul, varken för den som hoppar eller för den som går bredvid. Ask me, I know!  Men så plötsligt vänder det, kryckorna ställs åt sidan, lätta pass på cykeln och några fem minuter gå- en minut springa-pass senare och Pontus var på väg åt rätt håll. Igen.

Jag som hängt med hela  långa vägen tillbaks ( och som ibland får ligga på rulle på Pontus cykel) missar morgondagens tävling. Det är tråkigt. Det enda som jag inte tycker är så synd att missa är Pontus inte lika trevliga humör dagarna innan en viktig tävling. En liten parentes i det stora hela.

Lycka till imorgon till alla som kör. Och till er som hejar: Heja ordentligt. Mycket. Och ofta. Det behövs.

 

Senaste inläggen

Chatta

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Börja skriva och tryck på enter för att söka