Hundattack (nästan i alla fall)

 Kategori Okategoriserade, Pontus Blogg

Hundar tycker inte om mig, och jag tycker inte om dem.

Dagen efter min krasch försökte jag lite optimistiskt att testspringa för att kolla status. Det gjorde ont med en mörbultad kropp. Vad som dessutom hände på testturen var att jag mötte en rövarliga bestående av tre lösspringande hundar. Två stora schäfrar och en liten Paris-hilton-accessoar.

En av schäfrarna markerade tydligt att jag skulle passa mig, så det var bara att stanna och börja backa baklänges. Jag tänkte att springer jag nu så blir jag väl uppäten. Efter ett tag med bakåtfällda öron och blottade tänder kom den andra schäfern springande rakt mot mig – ganska läskigt.

Det visade sig dock att den var betydligt snällare. Efter en massa hoppande mot mina händer och lugnt prat från mig så förstod de andra två hundarna att jag nog inte var så elak, så då hade jag plötsligt tre hundar som följde efter mig och ville bli klappade. Det blev en femhundra meter lång promenad mot en bilväg med tre hundar i släptåg innan jag kunde springa på igen.

Den snälla hunden passade också på att slicka i mina sår som jag hade desinficerat noggrant på morgonen. Obra. Jag klarade mig dock från rabies den här gången också.

Senaste inläggen

Chatta

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Börja skriva och tryck på enter för att söka