Crasch, Boom, Bang

Crasch, Boom, Bang, som Roxette sjöng 1994.

Turister i bil i bergen är farliga, och just nu är det många av dem här.

För ett tag sedan körde jag utför i Serre Tramuntana, bergskedjan här på ön, och mötte en bil i mitt körfält. För att undvika en frontalkrock eller att köra utför ett stup fick jag välja att köra in i en stenmur.

Det hade kunnat gå hur illa som helst, men jag drog en vinst i kraschlotteriet. Jag kom undan med skrapsår, blåmärken, en lårkaka,  ett skadat revben och en lite blod.

…but then I hit the wall,
Crash, Boom, Bang.
I sleep with the scars I wear that won’t heal.

Tack för soundtracket Roxette!

Tyvärr gick det inte lika bra för Mr P5. Han lider av en trasig bakfälg, ett punkterat framhjul, en trasig effektmätare och styrlindeskavsår.

Min högra cykelsko gick också åt skogen. Spännet är trasigt och det är en djup reva i kolfibret. Jag är dock glad att revan inte är i mitt vadben.

Efter lite översyn av mig själv, tvätt av sår med den utmärkta desinfektionsvätskan (nåja) Powerbar IsoActive och koll av materielen påbörjades en promenad nedför serpentinerna. Jag blev efter ett tag räddad av en före detta cyklist som körde mig till taxistationen för en resa på 10 mil hem. Snöpligt slut på en bra bergstur, men man får vara glad att det gick så bra som det gick!

Som tur är så kör jag för Team CykelCity, så Sveriges bästa cykelaffär har sett till att reservdelar är väg med post! Stort tack!

PS. Om någon undrar om jag aspirerar på att bli musikrecensent (om än med 20 år gamla låtar) så är det så här: Jag har redan  publicerat om min krasch på CykelCitybloggen, och kör man samma text på flera ställen så får man en dålig page-rank. Så jag skyller på Google för förvirrat musiktema. =)